Malaysia
Malaysia for mig ar tvadelat. I ena handen ar landet ett otroligt framatstravande land med en vision, wawasan 2020, dar man har som mal att vara ett fullt utvecklat industriland ar 2020. Har ar jag helt overtygad om att man kommer att lyckas. I andra handen ar My ett land med ett stort behov av hjalp for den befolkningen som befinner sig under den absoluta fattigdomslinjen, absolut powerty, den delen ar ca 5%.
Men for 30 ar sen var den delen over 50% sa man gar at ratt hall. Majoriteten av de 5% ar urinvanarna, Orang Aslis, en grupp som eftersom de lever pa ett urgammalt traditionellt satt har i det moderna framskridanet kommit pa efterkalken och pa manga platser fatt ge vika at bulldozers.
I Kuala Lumpur ligger de fantastiska arkitektoniska byggnadsverken vagg i vagg med kampungerna. En kampung ar en traditionell malaysisk by, byggt med enkla medel oftast i tra och plat. Skall ladda upp bilder snart sa ni far se.
Men i sin iver att bygga en modern stad sa slanger man inte ivag dessa manniskor utan staten bygger billiga lagenheter i utkanten av stan.
Vi som bor har far en fundering nar vi shoppar i det ena lyxiga komplexet (kom till KL for shoppingen, it's the best!!) efter det andra, samtidigt som man laser i dagstidningarna om de vardagliga problemen som finns. For en turist som kommer, ar KL, som vilken lyxig storstad som helst, flotta hotell, eleganta restauranger och da shoppingkomplexen. Men man maste ha det i atanke att My ar ett NIC land, dvs newly industrialized country, inte annu ett I-land. Man gor verkligen sa gott man kan.
Pa bilden syns Badan Wawisan som ar ett typiskt malayhus (det ar flyttat till KL fran landsbygden som ett museiforemal). Men man ser kontrasten mellan det gamla och nya. Allt pa gott och ont som i alla samhallen.
