Nilla i Malaysia

Länge sen jag skrev. Men det har tagit mycket tid att agera "rektor", besöka skolorna, lärarna mm. Vi har haft möten och har lyckats till slut få ordning på databaser och listor. Det är inte så lätt eftersom alla lärarna jobbar frivilligt och flyttar rätt som det är.

Eleverna som alla är flyktingar är ju också här temporärt, förhoppningsvis om de inte kommer mer så har de fått komma till ett annat land. Eller tyvärr har de blivit tagna av polisen, ett ständig orors moment för dem  och blivit deporterade.

Eftersom Malaysia enligt lag inte har någon skyldighet att ta hand om flyktingarna och har all rätt på sin sida att deportera dem, så finns det ju tyvärr inget man kan göra. Mer än att ha åsikter.

I Malaysia finns ca 40 000 flyktingar, de flesta kommer från Myanmar (Burma). I Myanmar vet vi ju hur ohållbart livet är. Just nu pågår många demostrationer och protester av folket själva där mot militärjuntan. Jag har sett bilder från de olika minoritetbefolkningens organisationer, och det är ingen vacker syn. Folket blir bortjagade från sin byar som bräns ner av juntan, om de inte flyr får de arbeta under juntans hårda översyn.

Att göra vad vi kan för de flyktingar, framförallt barnen, här i My, känns helt rätt. Nedan en bild från en av skolorna. Detta är ett sk säkert hus, som inte skyltas utåt att det är en skola. Notera avsaknaden på stolar och bänkar (något jag faktiskt tänkt att ändra på!). Huset drivs av en mycket sympatisk och trevlig kvinna från Myanmar som jag hade en lång pratstund med härom dagen. Hennes och allas flyktingars historia är ingen dans på rosor precis.

För mig känns det väldigt meningsfullt att jobba med flyktingar som aldrig har den lyxen som vi har, att känna sig trygga.